Åsa Nilsonne är läkaren som tyckte att känslor och handlingar var mer intressanta än eksem och ryggont och som därför blev psykiater, som blev rädd för psykofarmaka som därför blev psykoterapeut. Nu är hon aktuell med ”Processen”, en bok om professionell utveckling och professionellt ansvar.
Vi ställde ett par frågor till Åsa inför hennes föreläsning, Psykiatern som blev rädd för psykofarmaka, på PsykoterapiMässan 2018.
Varför skrivs det ut så mycket psykofarmaka istället för att gå till grunden med vad som är problemet?
Jag tror att det är en kombination av många faktorer, dels vill många ha psykofarmaka, de hoppas att medicinering ska få dem att må bättre, eller hjälpa dem att lösa svåra livsproblem. En annan anledning är bristen på kvalificerad psykoterapeutisk hjälp, läkaren skriver ut farmaka därför att det är det enda hen kan erbjuda, även om hen hade föredragit att skriva en remiss till en psykoterapeut. Drivande i utvecklingen är även läkemedelsindustrins mycket påkostade marknadsföring. Vi ska inte glömma att psykofarmaka ibland är den bästa behandlingen, det gäller att förstå när det är lämpligt med mediciner, och när man bör låta bli.
Borde man alltid testa terapi innan medicinering?
Nej, jag tycker man ska börja med det man tror mest på, en påtvingad behandling blir sällan effektiv. Jag tycker att vi bör eftersträva ett fritt val vad det gäller behandlingsmetoder. Det är en stor och viktig uppgift att se till att det finnas alternativ till medicinering, särskilt för barn och ungdomar. När man fattar ett behandlingsbeslut ska det bygga på människans behov, inte på det politikerstyrda utbudet.
Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Två saker. Det ena är att bli bättre på att förstå hur kroppen fungerar. Som psykoterapeut har man stor nytta av att förstå vilka delar av hjärnan som aktiveras när vi exempelvis bromsar impulser, eller hanterar våra minnen. Att arbeta integrativt utifrån ett neuropsykiatriskt perspektiv är en stor utmaning, kunskapen ökar explosionsartat, och vi behöver hänga med.
Den andra stora utmaningen är att inte blir politisk i bemärkelsen att inte låsa in sig i en terapimetod och sedan bestämma sig för att den egna metoden är den bästa. Vi behöver alla försöka förstå vad som är verksamt även i andra arbetssätt. Om vi öppnar oss för att lyssna på andra gynnas både den personliga professionella utvecklingen och metodutvecklingar inom psykiatrin. Det är en utmaning att våga se svagheterna i sina egna metoder och styrkorna i andras, att försöka vara ödmjuk.
Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Vi har ett gigantiskt problem med att människor i vårt samhälle lider. Psykoterapin är ett sätt att minska lidandet, och det måste vara är en samhällsangelägenhet av högst vikt! Vi måste ta både ungdomars och vuxna människors psykiska ohälsa på allvar. Där har psykoterapin en viktig roll. På PsykoterapiMässan kan vi lära oss nytt, och dela med oss av våra kunskaper.
Åsas föreläsning: 5D – Psykiatern som blev rädd för psykofarmaka
Hon medverkar även i paneldebatten: 2A – Paneldiskussion: Äldre terapeuter möter yngre -balansen mellan att bevara och förändra -skillnader mellan förr och nu