Karin ”Kali” Andersson, leg. psykolog, har under det gångna året tillägnats en hel del uppmärksamhet i media för sitt engagemang i det allt vanligare ångesttillståndet klimatångest. Detta har medfört ett mycket stort intresse bland psykologer, psykoterapeuter och bland andra närbesläktade yrkesgrupper inom det psykologiska fältet. På PsykoterapiMässan 2020 är det Kali som leder den allra första föreläsningen. Vi passade på att ta en pratstund med Kali med anledning av hennes medverkan.
Du kommer att hålla i den första föreläsningen på PsykoterapiMässan 2020 inför hela det samlade auditoriet. Temat ligger dig förstås varmt om hjärtat – berätta gärna lite mer om hur du fick upp ögonen för klimatångest.
Efter ungefär fem år i rollen som leg. psykolog, där fokus låg på mötet med den enskilde individen, så började jag samtidigt att bli alltmer intresserad av klimatfrågan. Jag läste till exempel väldigt mycket om ekosystem och hur de fungerar. Det var då jag verkligen förstod hur pass allvarlig situationen är och att jag ville försöka åstadkomma en förändring – men att det är bråttom. Så hur kan jag engagera mig i miljö- och klimatfrågor och samtidigt dra nytta av mina kunskaper inom psykologi? Klimatångest blev därför en naturlig fråga att engagera mig inom.
Under coronapandemin har det rapporterats om sjunkande nivåer av luftföroreningar och sjunkande klimatpåverkan till följd av ett minskat resande. Samtidigt hör vi att allt fler individer befaras falla offer för psykisk ohälsa till följd av pandemins verkningar. Har du själv sett någon förändring kopplat till klimatångest, på individnivå eller ur ett större perspektiv?
Jag har inte sett några studier kring det, men jag tror att just klimatångesten kan ha minskat hos en del. Man kanske hoppas att detta blir ett uppvaknande och att världen inte blir som förr när krisen är över. Det kan också vara så att vissa upplever pandemin och sjukdomsspridningen som mer akut och närmare till hands än klimatfrågan, och att klimatångesten får stå lite åt sidan. Samtidigt kan klimatångest öka om man inte kan engagera sig som tidigare, eftersom handlingskraft är en lindrande faktor.
Vi kommer se bakslag för klimatet igen när krisen är över, eftersom alla de incitament som driver miljöförstöringen finns kvar. Grundproblemet handlar inte om koldioxidekvivalenter utan om ett sätt att tänka kring oss själva och ekosystemet.
Finns det något som vi inte redan kan läsa oss till i programmet som du kommer att beröra, och som du kan ge oss ett smakprov på?
Ja – vi kommer bland annat att titta närmare på känslan av hopp. Vad är hopp och vad skiljer hopp från önsketänkande? Vad kännetecknar hoppfulla människor och vad skiljer dem från andra – och inte minst, hur kan man lära sig att bli hoppfull?
Varför bör man inte missa ditt anförande på mässan?
Det är viktigt att alla som möter individer med klimatångest i vård och samtal, har nödvändig kunskap om klimatångesten och vilka fallgropar vi ska undvika. Man kan exempelvis inte applicera ”vanlig” terapi på klimatångest. Klimatångest är en tilltagande problematik och något som vi behöver lära oss mer om och jag hoppas att jag kan bidra till detta.
Möt Karin ”Kali” Andersson på årets Psykoterapimässa.