Anna Norlén är leg psykolog och leg psykoterapeut med mångårig erfarenhet av stöd och behandling av barn och unga som utsatts för våld i olika former. Nu är Anna verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen i Stockholm. Tidigare var hon enhetschef för BUP Traumaenhet i Stockholm och verksamhetschef för Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer.

På PsykoterapiMässan kommer hon och föreläser om hur lek kan användas som en väg till förändring och vara ett verktyg i kommunikation och betydelse för utveckling av psykisk hälsa och välbefinnande.

Vi ställde några frågor till Anna inför hennes medverkan!

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Att förhålla sig på ett sansat och praktiskt tillämpbart sätt i diskussionen om evidens för olika behandlingsmodeller.

Kan du ge ett praktiskt exempel på hur lek kan användas som en väg till förändring och vara ett verktyg i kommunikation?
Man kan använda material som olika leksaker, bilder och ritmaterial som ett sätt att stödja och stimulera kommunikation, t ex om hur man känner sig eller vad man vill förändra. Det är ett sätt att på ett kreativt och lekfullt sätt stödja kommunikation som passar i princip alla åldrar. Inte bara barn och unga. Jag möter många föräldrar som också kan behöva den typen av stöd för att på ett nyanserat sätt uttrycka ”Hur blir det här för mig, hur tänker jag, hur känner jag? ” Särskilt användbart är det om det gäller sånt som man inte har pratat om förut eller sånt som är väldigt svårt. Då kan det vara krångligt att hitta bra ord men man kanske kan börja med att visa. Det blir som en utgångspunkt för att prata vidare.

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Jag tycker att det är ett bra tillfälle att få en överblick över strömmingar i branschen och tillgång till ny kunskap och inspiration.

Vad tror du vi kommer tycka är särskilt intressant att få höra under ditt framförande?
Jag hoppas att det bidrar till en ny syn på och kanske uppgradering av vad lek och lekfullhet kan betyda för människor i olika åldrar och i en behandling.

Annas föreläsningspass på PsykoterapiMässan; 3B – Lek och psykisk hälsa – hänger det ihop?

Ulf Gustavsson är Leg psykolog och leg psykoterapeut och tidigare chef för Röda Korsets Behandlingscenter i Uppsala. Ulf har i många år arbetat med ett särskilt migrations/flyktingfokus och är medförfattare till boken ”Krig tortyr och flykt – vad gör det med människan och hur kan vi hjälpa” (Natur & Kultur). På PsykoterapiMässan i höst håller Ulf i föreläsningen Att möta krigs- och flyktrelaterad ohälsa.

Psykisk ohälsa relaterad till svåra krigs- och flykterfarenheter förknippas vanligtvis med PTSD, men handlar ofta också om pågående stress förknippad med den osäkra situation flyktingen befinner sig i här och nu, samt även andra diagnoser/problembilder. Hur kan psykoterapeuten förhålla sig till detta? Behöver våra metoder modifieras för att vara tillämpbara? Hur påverkas behandlaren känslomässigt? Hur fungerar det att ha psykoterapi med tolk, och mötas över olika kulturer?

Vi ställde några frågor kring ämnet och vad han ser som den största utmaningen för psykoterapeuter idag.

Vad är det viktigaste att tänka på i terapirummet när man möter personer som har svåra krigs- och flykterfarenheter?
Att se hela människan, inte bara traumat. Inte minst många av de unga ensamkommande är resursstarka individer som tagit sig igenom ibland ofattbara svårigheter där det varit daglig kamp för överlevnaden.  De är överlevare! De bär på ambitioner och förhoppningar om att få ett bra liv ifråga om t ex utbildning och arbete. En av de vanligaste fraserna som möter dem i Sverige är ”må dåligt”, t ex när vuxna resurspersoner omkring dem säger ”jag vet att du mår dåligt” – i all välvilja och medkänsla, men unga migranter/flyktingar är så mycket mer än traumatiserade individer som ”mår dåligt”.  De går aldrig att reducera till enbart offer, för att anknyta till Viktor Frankl och den existentiella psykologin. Ett viktigt fokus som inte får glömmas bort är att det meningsskapande – att stödja till att skapa mening och aktivering i vardagen, utifrån individens livsvärden, också när man står i en svår och oviss yttre situation.

Vad är det svåraste med att ha psykoterapi med tolk, och att mötas över olika kulturer?
Jag och flera av mina kollegor tycker att de svårigheter som ibland beskrivs när det gäller att ha psykoterapi med tolk är kraftigt överdrivna. Just när jag skriver detta har jag stämt möte med en tidigare terapipatient, en flykting från Mellanöstern som jag haft i terapi under flera års tid, och som inte bara burit på svåra trauman förknippade med fångenskap och tortyr, utan också långvarig stress och oro gällande hans familj och barn. Vi har avtalat mötestid per sms, på svenska. Det slog mej när jag läste hans sms att det är första gången, efter flera års terapi, som vi kommunicerar på svenska utan tolk. Han har i dag lärt sig svenska så pass bra. Jag hade närmast glömt bort att vi i den långa terapeutiska processen hela tiden kommunicerat via tolk! Att ha tolk i terapirummet behöver inte begränsa vare sig det terapeutiska arbetet eller den personliga kontakten. Tolkens närvaro är en faktor i den terapeutiska ”settingen” som inte enbart behöver vara försvårande eller ett ”problem”. Tolkens närvaro – en tredje i rummet – kan i bästa fall också bidra till en viss trygghet, en viss igenkänning, och själva tolkandet saktar ned kommunikationen på ett sätt som ibland också kan underlätta att hantera den ångest som dyker upp.

Även svårigheterna att i terapi mötas över olika kulturer har ibland kraftigt överdrivits, enligt min mening. Likheterna mellan människor är så mycket mer slående än den kulturella fernissan. Vi har samma grundläggande behov, samma grundaffekter, vi reagerar på likartat sätt i situationer där vi ställs inför yttre faror och hot, och själva traumasymptomen är kulturöverskridande. Den viktigaste faktorn vad gäller att mötas över olika kulturer tror jag är vår egen inställning, vad vi lägger in i begreppet ”kultur”.

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Det är väl många olika slags utmaningar, antar jag – t ex att värna den mänskliga kontakten och relationen i en tid när digital kommunikation ofta premieras, inte minst av kostnadsmässiga skäl.  Likaså att symptomdämpande piller inte ska bli en ersättning för läkande psykoterapi. Och internt hos oss psykoterapeuter att se till det gemensamma istället för att ifrågasätta och ”bekämpa” varann för att vi tillhör olika psykologiska skolor och inriktningar.

I den behandlingsverksamhet för traumatiserade flyktingar/migranter som jag ingått i har vi varit måna om att ha yrkesfolk med olika terapeutiska/psykologiska inriktningar, såväl psykodynamiker som KBT:are och ACT-inriktade behandlare. Även existentiell psykoterapi har varit representerad. Jag brukar tänka att om vi inte har tolerans för våra egna olikheter i synsätt, hur ska vi då kunna vara toleranta och öppna för de olika kulturer vi möter?

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Alltid värdefullt att få stimulans och input från kunnigt yrkesfolk och kollegor! Det stimulerar till egen utveckling. Också trevligt att småsurra och mingla i pauserna, och kanske träffa tidigare arbetskamrater som man inte sett på länge.

Ulfs föreläsning på PsykoterapiMässan: 3D – Att möta krigs- och flyktrelaterad ohälsa

Inga Dennhag är filosofie doktor, psykolog och psykoterapeut, arbetar kliniskt på BUP i Umeå och undervisar och forskar på BUP Klinisk vetenskap. Inga kommer till PsykoterapiMässan för att ge konkreta förslag på hur makt kan utjämnas i terapisamtalet.

Vi passade på att ställa några frågor inför hennes medverkan och pratade bland annat om hur makt kan förekomma inom psykoterapin och vad hon ser som en stor utmaning idag.

På vilket sätt förekommer makt inom psykoterapin?
Vi har olika kultursfärer med oss in i terapirummet. Vi har alla våra erfarenheter och bakgrunder. Klienter – utsatta och i kris, men i viss mån med egenmakt. Terapeuter – hög grad av formell (rätt att ta beslut, föra klientens talan på behandlingskonferenser mm) och informell makt (kläder, smycken, sätt att föra oss på) Normer i terapirummet – Tex om avvikande genusbeteenden; bredbent manliga könsuttryck hos en kvinna kan väcka avsky och kan leda till att man som terapeut inte förstärker kvinna på samma sätt som en annan kvinna. Den strukturella makten utspelar sig genom just normer – normer om uppdelning och hierarkisering i tex sexualitet, ålder, funktionshinder osv. Osynliggörandet av funktionshindrande – normer om könsneutralitet/få intressen osv – att inte fråga vidare – att inte vara nyfiken – en tystnadskultur

Hur gör man för att utjämna makten?
Bli mer medveten och lära sig mer om diskriminering och makt, läsa och öva, använda sig av tekniker för validering, samtalstekniker, göra lika för alla klienter.

I bedömningsfasen – vara noggrann att använda halvstrukturerade metoder istället för att bara intervjua. Använd både formulär och intervju osv.

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Tid att vara humanistiska och noggranna. I ett tidseffektivt samhälle är det svårt att hinna tänka efter och vara jämlik, snabbhet kan ge utrymme för mer fördomar och slarv.

Om vi ska vara tidseffektiva – behöver vi se till att använda både samtal och datateknik som är utformade för att passa olika grupper av individer

Varför tycker du att man ska besöka Psykoterapi Mässan i höst?
För att förnya sig och bli inspirerad till att lära sig mer om makt, efter #MeToo rörelsen så blev alla varse om vikten av att tänka på genus, det angår oss alla, både kvinnor och män. Det är lika viktigt med ålder, sexualitet, etnicitet, hudfärg, funktionalitet, tro, klass och kroppsstorlek etc.

Ullakarin Nyberg är överläkare, psykiater, suicidforskare, föreläsare och författare. Hon arbetar vid Norra Stockholms psykiatri och Karolinska Institutet och är ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen. På PsykoterapiMässan kommer hennes föreläsning handla om en personcentrerad samtalsmetod som fokuserar på gemensam förståelse av patientens suicidalitet, hur acceptans av uppgivenhet och hopplöshet kan frigöra kraft till förändring och värdet av att skapa balans mellan svårigheter och möjligheter under samtalet.

Vi tog ett samtal med Ullakarin och pratade om utmaningar för psykoterapeuter idag. Hon berättar även vad man kan tänka på om man träffar någon som mår dåligt och hur man kan göra för att hitta balans i sitt eget liv.

Vad ska man göra om man ser att någon mår dåligt?
Man ska tänka på att det kan vara väldigt viktigt att ställa en fråga där man beskriver sin oro och visar att man är engagerad. Men man ska inte tro att bara för att man ställer frågan så är man själv skyldig att lösa den personens problem. Det är ofta det som håller oss tillbaka, vi tänker att om jag får veta då måste jag ju göra något och det hinner jag inte. Man ska våga lita på att frågan räcker långt och att lyssna på en människa som har det svårt kan hjälper väldigt långt.

Hur hittar man en balans i livet som fungerar långvarigt?
Jag tror att genom att vara medveten om saker som tillfredsställer mig sånt som får mig att känna frid och ro och glädje och harmoni. Sådana saker hittar vi ofta i vardagen. Det behöver inte vara så storslagna saker. Om man är medveten om det här så är det lättare att väva in det i sitt vardagsliv. Man kan tex varje gång man ser något vackert på en promenad på väg till jobbet, stanna en stund och reflektera över det och låtar det sjunka in så att man inte rusar förbi. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha acceptans för också det som inte känns bra. Att man vänjer sig vid att förhålla sig till vissa saker känns inte bra, och att vissa frågor saknar svar att vi inte ägnar så mycket energi åt att avlägsna sådant som skaver utan istället jobba med balans så att man uppväger sådant som skaver med sånt som ger lycka eller tillfredställelse. Just det där med vardagen, att det inte får bli för storslagna projekt. Man ska försöka hitta det här i sin vardag för då har man tid och då slipper man bli besviken och känna sig stressad av kravet att vara lycklig hela tiden.

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Att hinna erbjuda sina tjänster till så många människor som möjligt. Vi har en skyldighet att tillhandahålla hjälp för så många som möjligt så jag tror vi måste jobba mycket mer med korta effektiva insatser som utgår från personens egna resurser som man kan förstärka personens egna verktyg. Det ska vara möjligt att utvärdera och använda sig av. Sen ska man vara välkommen tillbaka, men med tanke på hur det ser ut idag med så många som behöver hjälp, så kan vi inte jobba med att erbjuda vissa väldigt långa kontakter och andra ingen alls. Det blir inte en jämlik vård. Det tycker jag är en utmaning.

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Jag tycker man ska gå dit för att bli stimulerad, för att ta del av olika berättelser och den enorma kunskap som finns runt denna fantastiska området som är psykiatri och psykologi. Att få möta alla människor som brinner för att hjälpa andra. Låta sig översköljas med att det är så mycket som förenar oss det spelar inte så stor roll om vi är läkare eller psykologer eller sjuksköterska eller vilken inriktning på terapi vi har, det är så mycket som förenar oss i vår vilja att lära nytt och att hjälpa så många som möjligt. Jag tycker att det är fantastiskt varje gång man får chansen att träffa kollegor i såna här sammanhang!

Vad tror du vi kommer tycka är särskilt intressant att få höra under ditt framförande?
Jag tror att man går ifrån min föreläsning med en känsla av att det finns väldigt mycket som var och en kan göra utan att vi har specialkompetens när det gäller att förhindra självmord. Man brukar med hjälp av det jag lär ut känna sig tryggare i mötet med den som inte orkar leva så att man vågar ändra sitt arbetssätt lite grann och få nya infallsvinklar. Man ska se möjlighet istället för svårigheter och kanske också att man brukar gå därifrån och förstå att vi måste jobba med liv, inte med död. Måste hjälpa våra patienter att hitta tillbaka till ett liv som man orkar leva.

Ullakarins föreläsning, 2D – ”Du berättar en historia, och jag lyssnar” – om mötet med den som inte orkar leva kan du läsa mer om här

Höjdhopparen Patrik Sjöberg är en av våra största idrottshjältar. Länge bar han på en mörk hemlighet, och först i vuxen ålder vågade han berätta att han under många år utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare. I samband med inspelningen av SVT:s ”Patrik Sjöberg i terapi” sätter sig Patrik skeptiskt i terapifåtöljen, för att se om det går att bearbeta de relationsproblem han har. Nu vill han, tillsammans med psykologen Rebecka Malm, arbeta för att avdramatisera terapi och psykologi för de skeptiska, så att fler kan få hjälp. Vi passade på att prata med Patrik, som även är bokaktuell i september på just detta tema, inför hans medverkan på PsykoterapiMässan.

Varför är det så viktigt att kunna prata öppet om psykoterapi?
Det är viktigt på många olika sätt, jag tror att alla behöver prata av sig både om man har stora och små problem. Att gå och hålla massa saker inombords skapar bara större problem.

Är terapi fortfarande tabubelagt för vissa?
Ja, bland män är det väldig tabu tror jag. Män kanske är dem som behöver det mest. Det finns flera tabu med att man inte ska prata om känslor och problem och man ska vara tuff och bara gå vidare och det funkar inte så jävla bra.

Hur blev det så egentligen?
Hela samhället är uppbyggt på det sättet, vi är uppfostrade att man ska vara tuff och att man ska lösa saker själv och inte prata om känslor och problem över huvud taget och det sitter i.

Vad fick dig att börja gå i terapi?
Det som var den största faktorn var att vi började spela in en dokumentär och då var arbetstemat att jag skulle prova terapi och det kunde gått åt vilket håll som helst men nu fungerade det jävligt bra och det är den största anledningen. Jag kom på mig själv att jag borde gjort det för väldigt länge sedan, det hade kanske ändrat på många saker som hade gjort det lättare i mitt liv.

Vilka tips skulle du vilja ge psykoterapeuter som möter klienter som är tveksamt inställda till psykoterapi?
Att man får ett förtroende är väldigt viktigt. För min del gillar jag inte om det känns för flummigt. I mitt fall träffade jag en psykolog som spelade väldigt mycket på det logiska och hur signaler går fram i huvudet och alla dem sakerna och det kände jag fungerade.

Vad tror du vi kommer tycka är särskilt intressant att få höra under ditt och Rebecka Malms framförande på PsykoterapiMässan 2018?
Vi kommer att prata om just dessa saker vi pratat och det jag uppfattar som funkade för mig och rent allmänt att fortsätta på det spåret att det är väldigt viktigt att särskilt killar och män provar på terapi.

Missa inte Patrik Sjöbergs och Rebecka Malms föreläsning ”En terapiskeptikers terapi – Om att nå ut till en ny målgrupp” dag två på årets Psykoterapimässa. Läs hela programmet här!

Intresserad av att läsa mer om Patriks bok? Kika in här!

Vi tog chansen att ställa 4 snabba frågor till Radiopsykologen Allan Linnér om de utmaningar psykoterapeuter står inför samt upplevelsen av att agera psykolog över radio.

• Som hela Sveriges Radiopsykolog, vad är det svåraste med att hjälpa personer över telefon och inte i terapirummet?
  I radio bedriver jag inte psykoterapi; i bästa får vi till ett samtal som är terapeutiskt. Det är många saker som skiljer. I en psykoterapi har vi kontinuitet, vi ser varandra, vi har överenskommelser avseende tider, betalning mm. Vi ser aldrig varandra, vi har inte ens pratat med varandra innan vårt samtal äger rum. Som terapeut får jag uppmärksamma annat, som tystnader, den andres andning och röstläge

• Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
  En stor utmaning som alltid funnits för oss som psykoterapeuter är att hitta sätt att arbeta som är så kongruenta som möjligt med vår egen personlighet. Många har inte råd att betala de dyra kostnader som det innebär att gå i psykoterapi, så det gäller att hitta sätt att arbeta på som tar hänsyn till skillnader i språk, kultur och ekonomi.

• Hur gör man det?
  Bland annat genom att så gott det går skilja på vad som är rimligt och möjligt för den som söker hjälp.

• Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
  Man får tillfälle att träffas, ta folk på pulsen, tips på bra böcker och litteratur och det är kul!

• Vad tror du vi kommer tycka är särskilt intressant att få höra under ditt framförande på PsykoterapiMässan 2018?
  Jag ska prata om hur mycket det faktiskt går att göra på så lite tid och med så små medel, genom att vara här och nu.